ATT VARA PERFEKT OPERFEKT
Homo Sapiens + Canis Familiaris = sant
Trauma och dödsfall inom familjen 1997.
Flerårigt Quentin Tarantino-efterspel.
Åren går. Bär mitt bagage. En dag orkar jag
inte mer. I huvudstaden kastas jag ofrivilligt
in i utmattningsdepression sommaren 2001.
Ensam. Utan stöd eller socialt skyddsnät.
Förmår mig lämna bostaden 1 gång per månad.
Läkarbesök. Ett papper. Ingen åtgärd eller hjälp.
Gråt innan, under och efter besök. Ett papper…
Med sargat förtroende för människan öppnas min
dörr till hälsa. Publicerar dagmatte-annons. Kan lika
gärna gråta på skogspromenad och samtidigt ge
ensamma hundar sällskap likväl som att gråta
samma klockslag under täcke hemma.
Jag översköljs av annonssvar, väljer ut fyra Underverk.
Tar ansvar, prioriterar andras mående framför egen gråt.
Har koll på veckodag och tid. Jag andas, pratar utan svar. Promenerar, klappar, bekräftas och skrattar. Älskar hårt.
En dag vid lämning av Underverk ser jag annons
i hundtidning: ”Hundinstruktör 1 år heltid”
Där satt den – jag ska till Norrland!
Kastar mig på telefon samma timme, ringer utbildningsansvarig. Försäkrar mig om att de förstår min höga motivation.
Min ansökan får inte hamna i fel pappershög. Lämnar Stockholm en dryg vecka senare. Cabriolet fylld med kläder. Kör 80 mil.
I Robertsfors sover jag min första natt i lägenhet utan möbler. Livligt norrsken (latin; aurora borealis) på mörk norrlandshimmel
utanför fönster. Jag är hemma!
En fullgjord yrkesutbildning med examensbevis i min hand – vad gör jag nu?
Dags att återvända till huvudstaden. Platsen jag villigt rymde. Ännu delvis stängd för mänsklig interaktion, men fullt
motiverad att hjälpa ensamvarande hundar dagtid, hamnar jag i hus i Skogås. Tänker till…
Socialt ringrostig och lite rädd, väljer jag initialt återigen bort människan med en begränsad kundkontakt i min dagliga
tjänsteutföring. Jag startar ett av Sveriges första mobila hunddagis.
Med inredd Djurtransport, full nyckelknippa, oräkneliga portkoder i minnet fokuserar jag på det viktigaste. Underverken.
Troget, fördomsfritt, bekräftande och kärleksfullt välkomnar Södermalm och Östermalms hundar mig varje morgon jag
sätter min nyckel i deras dörr. Resten är historia, men framför allt nuet och framtiden.
År 2002 blev våra fantastiska hundar och Underverk min enda väg tillbaka till självacceptans och verklighet.
År 2022 i skrivande stund är våra fantastiska hundar fortfarande mina Underverk och verklighet.